Mental breakdown

Igår blev det för mycket, stressen över framtiden rann liksom över kanten. På eftermiddagen började jag må dåligt och låg i sängen tills Micke kom hem, vi gick ut på en promenad och handlade lite. När vi kommer hem ställer jag påsen på diskbänken och micke lyckas några sekunder efteråt slå ner en påse med nötter i vasken Jag vet ju om att det inte var med mening men bli ändå lite butter, de va ju fotobllssnacks.

Jag börjar med maten och steker en omelett med korv, spenat paprika och annat gottis, när den ska vändas så fastnar hälften av omeletten i pannan och jag blir nu riktigt irriterad, hur svårt ska det vara att göra en omelett? Får ner allt i pannan och trycker till så de blir en omelett igen, när den ska vändas andra gången håller micke i tallriken och jag vänder pannan, på en sekund har vi omelett på väggarna, i vasken, och diskbänken. Jag kan inte kontrollera mig, tårarna bara sprutar och micke fattar ingenting och "säger att det gör inget det var ju bara en omelett", självklart var det bara en småsak men det var den småsaken som fick allt att bli för mycket. I en timme fick Micke trösta mig, 1 timme för en jävla omelett.

Har läst på lite nu under förmiddagen om stress och så, för jag känner mig inte stressad i huvudet men något lurar. Jag tillåter mig inte att bli stressad eftersom jag hatar att stressa, så slår hellre bort tanken och gömmer stressen någonstans. Jag är för tillfället alltid väldigt trött fast jag sover ca 8 timmar/natt, sötsuget är större än någonsin, väldigt känslig (börjar man gråta när en omelett går åt helvete är något fel), håravfall och nä jag tappar inte allt hår men mer än vanligt, mår allmänt dåligt när jag väl lyssnar på kroppen.

Dessa symtom visar på stress och säsongsdepression, och visst blir vi alla lite nedstämda när solen försvinner så det är inget konstigt. Men att blanda ihop det med stress är inte bra, jag vill så mycket men har ingen motovation eller ork till något. Att ge sig själv en diagnos är vi alla ganska bra på men att göra något åt det är jag iallafall fantastiskt dålig på. Så för att komma någonstans i livet för tillfället ska jag nu gå till gymmet och sen till solariet, endorfiner och d-vitamin i höstrusket kan inte skada!

Lev väl.